Satte mig tillrätta, väljer att göra något mellanting igen -men låter det vara gott nog.
Det är coreträning på bygget nu men jag hostar vid minsta ansträngning så jag får skippa den.
Satte mig med datorn i min gamla massagestol, som jag aldrig kom mig för att använda hemma och stoppade in en keltisk cd skiva hade varit bättre om jag bara blundat och varit en stund, om jag tagit min friskvårdstid till avslappning, men ville inte riktigt det. Hade inte tänkt blogga heller, snarare kolla Af´s sida för sakens skull och facebook för nöjes skull. Men så funderade jag över den långa vägen tillbaka…
Tänkte först o främst på min väg tillbaka till arbetslivet. Hur långt är det kvar? Pratade lite med min väninna i London igår, hon är en av de få som minns att jag arbetat. Som har en bild av mig som arbetande kvinna. Själv har hon just kommit in i arbetslivet trots att vi är jämngamla. Hennes väg var också lång och det krävdes till slut att hon lämnade Sverige, arbetsmarknaden öppnade sig aldrig för henne här, kommer den öppna sig för mig igen?
När jag loggade in fick jag se texter om kärlek… Kärlekens lov.. om hur kärlek inte är utmanande, självisk och inte vill ont, ja ni vet…
Text om lesbisk kärlek och hur det unga paret blir attackerade offentligt och ingen kommer till deras försvar…
Det får mig också att reflektera om vägen tillbaka till Kärlek…
Villkorslös kärlek har jag förmånen att få och ge genom min sons existens- evigt tacksam att jag fick lov att föda honom.
Men finner jag den kärleken el något i närheten av den -finner jag en kärlek som verkligen inte är fördömande, kränkande, egoistisk el endast existerande för personens egen vinnings skull. En skapad falsk fasad för att få det som för tillfället känns gott.
Frågan är också har jag förmågan att ge den?
Funderar också över
Vägen tillbaka till kraft och styrka, att inte låta någon få makten över hur man mår.
Men där känner jag starkt att jag redan går.
Jag fick möjligheten igår att påminnas om detta hur stark jag är, jag har utsatts för många prövningar genom livet och människor , flest män har mer än en gång utnyttjad min godhet, min naiva tilltro, jag har vingskadats fler än en gång…
Ska inte gå in på det men det var faktiskt gott att kunna säga ifrån, kunna vara tydlig med att när jag väljer att vara god mot någon trots att den behandlat mig illa så gör jag det för mig och min son inte för dens skull, att vara aggressiv el bära agg som det så tjusigt heter drabbar ju bara mig (oss) som bär den, oftast inte den det är riktat mot…
Så släpp för all del ut det ni kan, rikta det mot dem som förtjänar, och låt resten bara rinna av!
Önskar att jag kunde till fullo det jag talar om, men saken är klar…
Jag är på väg tillbaka -till kraft-till styrka- i sinom tid till kärlek både till mig själv och ”önskepartnern”
och till arbetslivet även om det känns långt bort…
Efter grälet igår valde jag att må bra, många gånger har det inte varit så, men igår lyckades jag.
Hoppas ni kan lyckas att välja att må bra idag
Må gott… Må gott… smaka på orden …Välj att MÅ GOTT om så bara för en stund.
Nu är friskvårdstiden slut, massagedynan värmer gott, musiken låter tyst mot huden bakom mina öron genom hörlurarna, ja sämre kunde jag ha det. Just denna stund överlever jag ![]()
Må gott!





